Jag och Sofie satt på ett café i London och njöt av sommar solen.

"Erkänn det är gött att inte ha nån skola längre!" sa Sofie och gäspade.

"Och att inte ha föräldrarna hängande över axeln hela tiden" sa jag.

Jag och Sofie hade flyttat till vår lägenhet för ungefär halvår sen. Och vi trivdes verkligen.

"Hej tjejer!" sa en kille i vår ålder och satte sig ner bredvid Sofie.

"Öhh, hej" sa vi förvånat.

"Vad heter ni då?" sa han.

"Öhh, Jag heter Hannah och det där är Sofie" sa jag tveksamt.

"Jaha, jag heter Harry" sa killen och log.

"Kul för dig då" sa jag och Sofie och skrattade. "Ha en trevlig dag!"

Sen reste vi oss och gick där ifrån.

Kanske ännu en anledning till att folk kallar oss divor, vi är kanske lite väl kaxiga ibland.

"Haha, såg du hans min" sa Sofie óch skrattade.

"Ja, han såg typ ut såhär" sa jag och försökte härma honom.

Jag och Sofie gick och shoppade. Det var ju vår hobby. Det var dels därför vi behövde jobb, vi skulle ju inte ha råd så länge till. När jag hade typ 10 kassar och Sofie 20, satte vi oss på en bänk i det soliga vädret.

"Men tjena snyggingar!" sa en röst bakom oss.

Vi vände oss snabbt om och såg en kille stå där och flina.

"Öhh, jaha, men bara så du vet, vi tycker inte detsamma" sa Sofie och fnissade.

Jag tittade lite på honom och lade märke till en sak. Jag petade lite på Sofie.

"Är inte det där killen från cafét, Harry du vet?" viskade jag till henne och pekade.

"Jo" sa Sofie och fnissade.

"Tjena Harry!" ropade hon sen.

Vi började gapskratta båda två.

"Så det är ni två igen!" sa Harry och flinade. "Dom två kaxiga tjejerna som hette Hannah och Sofie"

Jag och Sofie började skratta ännu mer.

Plötsligt kom en liten flicka fram till killarna.

"Kan jag få eran autograf? Jag älskar One Direction" sa hon blygt.

Killarna började skriva autografer och jag och Sofie tyckte allting var ännu roligare.

Vi visste ju att One Direction var ett kännt band, som gjorde någorlunda bra musik, men det roliga var ju att vi hade dissat några av världens kändaste killar.

Dom måste ha blivit skit förvånade.

"Ska ni med hem till oss?" frågade Harry när dom var klara.

"Sorry guys, men vi har faktiskt viktigare saker för oss!" sa jag kaxigt.

"Som vadå?" frågade en av killarna.

"Ja, sitta här och vara snygga så att alla killar kan säga det!" sa Sofie och vi skrattade. Igen....

Blev en kortizzz men skriver mer imorron! KRAM på er!!!

//Hanna

Lite om huvudpersonen hinner jag nog....

Jag heter Hannah Lee och är 17 år. Jag bor i London i en lägenhet med min bästis, Sofie. Jag och Sofie älskar kläder. Och då menar jag ÄLSKAR.

Min familj annars består av mamma och pappa och två storebröder. Jag och Sofie har gått ut gymnasiet och Söker jobb just nu.

Jag älskar djur också, mina föräldrar har en gård. När jag var yngre hade jag en welsh mountinponny som hette Isadora, men hon bröt benet och kunde inte räddas. Jag har inte ridit sen den dagen.

Vissa kallar mig och Sofia för typ divor och så, men jag fattar inte varför liksom. Vi bryr oss om vårt utseénde och?

Jag har mörkbrunt hår till axlarna, eller lite längre kanske, bruna ögon och jag får ofta komplimanger för mitt leénde.

Tror detta var det viktigaste om Hannah...

Ska bli kul att skriva om någon som är shopping galen....

Hinner nog med en snabbis, hoppas jag... Har som vanligt suttit framför datorn från typ halv 6 till tio...

Jaja, whatever... Ha det bra!!!

//Hanna

  

Hajj på er kompisar!!!

Jag har insett att jag har ide brist till denna novellen så ska därför pausa den. Ledsen, men den blir bara dålig om man inte har bra ideér. Men jag har istället lite nya ideér, men måste då starta en ny novell...

Hoppas ingen blir för besviken på mig.... Ska kanske ha med lite detaljer från den här novellen till den nya... Vi får se...

Ska försöka skriva den nya imorron, men har träning så det kanske inte blir så lång bit...

Kolla gärna in min andra novell blogg på www.One-Direction-noveller-.Bloggplatsen.se

Ha det bäst!!!!

//Hanna

FÖRLÅT för att jag inte har skrivit... Ska försöka imorron. Vårt "Engelska ipad projekt" tar rätt stor del av min fritid... Och sen har jag faktiskt ett liv utanför datorn också... Tycker ni är lite (Lite och lite... Mycket) dåliga på att kommentera... Skulle bli   om någon kommerterade.... Och då skulle det bli EXTRA långt.... MEN nu tycker som vanligt mamma och pappa att jag ska stänga av datorn efter att ha suttit här i minst tre timmar   Opsii... Hehe.. Men ha det bäst alla ni där ute!!!!

    

Tidigare:

"Jävlar! Jag skulle vara hemma senast tre!" sa jag och gick mot hallen. "Niall, jag tror att flyget går vi tio ungefär, så vi hämtar dig vid åtta"

"Visst. Hejdå!" sa Niall och pussade mig på munnen.

"Hejdå!" sa jag och gick ut genom ytterdörren.

Ute var det fullt av liv på gatorna. Folk som gick i snigelfart, joggade och sprang. Själv gick jag i rätt rask takt och höll på med mobilen samtidigt. Det vart inte så lyckat, för jag gick rätt in i någon.

"Gud, förlåt!" sa jag och plockade upp mobilen som jag tappat på marken.

Den hade en VÄLDIGT stor spricka. Mamma kommer mörda mig.

"Hur gick det med mobilen?" sa Killen som jag gått in i.

"Jag vet inte, men det fixar mamma" sa jag.

Jag ljög ju, men jag ville inte vara till besvär. Det var ju ändå jag som gick in i honom, inte tvärt om.

"Bra, jag heter Justin föresten" sa Killen som tydligen hette Justin och log.

"Öhh, jag heter Alice" sa jag. "Men jag måste gå nu!"

Sen skynda jag därifrån. Varför sa han vad han hette? Och varför sa jag vad jag hette?

Jag öppnade ytterdörren och drog av mig skorna.

"MAMMA, JAG ÄR HEMMA!" ropade jag.

"Du skulle vara hemma vid tre, sa vi!" sa Mamma surt.

Min mamma är VÄLDIGT noga med tider och läxor och sånt där. Och ibland var det faktiskt riktigt störande.

"Jag vet, men vi träffade några kompisar från Sverige och vi missade tiden lite" sa jag irriterat.

"Missade tiden? Alice, Du missade tiden med en timme!" sa mamma argt.

"MEN förlåt då!" fräste jag och klampade upp för trappan.

Sen smällde jag igen dörren till mitt rum. Varför ska mamma alltid vara så... Mammig? Kan hon inte vara lite kul och fatta att man ska njuta av livet och inte hålla på med en massa tider och sånt? Dessutom är det ju dötråkigt!

Jag rotade lite i min väska och hittade min mobil med den STORA sprickan. Mamma kommer absolut inte gilla det, och i värsta fall, får jag inte en ny mobil. För denna sprickan var så stor att jag nästan var säker på att det inte gick och laga.

"Alice, du är 17 år. Du måste kunna passa tider" sa mamma som kom in på mitt rum utan att knacka först, som hon brukade göra.

"Men kan du sticka. Eller åtminstånde knacka innan du kommer in?" sa jag surt.

"Alice, vad har du gjort med din mobil!" sa mamma förskräckt när hon såg den där den låg i min hand.

"Inget särskilt! Kan du gå nu?" sa jag.

"Men hur gör du? Den där mobilen kostade typ 7000!" sa mamma.

"Men jag kan köpa en ny själv om du så gärna vill det!" fräste jag.

Orkar inte mer nu... Och jag vet att det blev SUUUUUUUUUUUPER kort.... MEN Orkar verkligen inte skriva mera nu.... Därför gör jag inte det... Ha det gött!!!

Tidigare:

"Vi ses imorron? Måste plugga engelska" sa jag och suckade.

"Mm, Lycka till!" sa Niall. "Puss!"

"Mm, puss på dig med" sa jag och la på.

Sen slängde jag mig på sängen och somnade där...

Jag vaknade av att någon började peta på mig. Jag öppnade ögonen och såg till min stora förvåning att det var Niall som stod bredvid sängen och petade på mig.

"Öhh, Hej! Vad gör du här?" sa jag och gäspade.

"Nej men jag gick hit för att träffa dig och då sa din mamma att jag skulle väcka dig" sa Niall och log.

"Jaha" sa jag och satte mig upp. "Jag ska bara duscha"

"Mm, gör det så passar jag din säng så länge!" sa Niall och tog min plats i sängen.

"Oschysst!" sa jag och räckte ut tungan.

"Inte särskilt tycker jag. Du ska ju ändå gå och duscha sa du!" sa Niall och flinade.

"Men bara för att jag är snällast" sa jag och började gå mot badrummet.

Jag tog en dusch och sen rotade jag igen klädhögen med mina kläder på toaletten. Jag hittade en nyon orange munktröja och ett par svart shorts. Jag drog på mig kläderna och satte upp håret i en tofs. Sen gick jag ut till Niall igen. Han låg och pillade med sin mobil.

"Varför tar det sån tid när tjejer ska fixa sig?" sa han och tittade upp.

"Så lång tid tar det väl inte. En Halv timme är rätt kort tid faktiskt" sa jag och lade mig bredvid honom på sängen.

"Öhh, för mig tar det 10 minuter" sa Niall.

"Mm, säkert! Om du först ska duscha, sen klä på dig, fixa håret och borsta tänderna" sa Jag.

"Ja!" sa Niall envist.

"Jaja, nu är jag klar i alla fall. Vad ska vi göra?" frågade jag.

"Kanske, jag vet inte. Vi kan gå till stranden?" föreslog Niall.

"Men det är ju för kallt för att bada" sa jag.

"Vem har sagt att vi ska bada? Det finns massor man kan göra på stranden" sa Niall.

"Jag vet. Just därför tycker jag att vi ska gå och shoppa!" sa jag och flinade.

"Det är ju plågeri!" protesterade Niall.

"Nej, det är kul! Snälla!" sa jag bedjande.

"Okej" sa Niall.

"JA! Du är den bästa pojkvännen i världen!" sa jag och kramade honom.

"Så det är så man gör för att bli den bästa pojkvännen" sa Niall. "Att jag inte tänkt på det förut!"

"Kom nu snigeln!" sa jag som redan var påväg ner för trappan.

"Kalla du mig snigel?" sa Niall sårat.

"Japp, kom nu!" sa jag och drog på mig skorna och skinnjackan. "MAMMA, Jag och Niall går ut!"

"Mm, kom hem innan fem så du hinner packa!" ropade mamma från köket.

"Föresten följer Niall med!" sa jag.

"Okej!" sa mamma.

Jag och Niall gick ut på gatan. Niall tog min hand. Vi hade inte berättat för media att vi var ett par än, men vi skulle nog det snart. Vi gick till ett köpcentrum som jag och mina andra kompisar brukade gå till.

Jag släpade Niall genom affär efter affär. Tillslut hade jag typ 10 kassar.

"Vänta här!" sa Niall plötsligt.

"Öhh, okej!" sa jag och satte mig på en bänk.

Jag såg honom försvinna bort bland allt folk. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra så jag plockade fram mobilen.

"Alice?" sa en röst över mitt huvud.

Jag lyfte blicken och såg att Malin och Saga, några gammla klasskompisar från Sverige, stod framför mig.

"Öhh, Hej Saga och Malin!" sa jag och log.

"Gud vad länge sen det var. Det var ju typ en månad sen vi hördes på skype" sa Malin.

Jag kom plötsligt ihåg samtalet vi hade haft på skype. Det var den dagen Niall hade sagt att han tyckte jag sjöng bra.

"Malin, kommer du ihåg att du frågade om killar på skype. Och du pratade om han där Anderas eller vad han hette?" sa jag glatt.

"Öhh, nej. Eller jo" sa Malin förvånat.

"Jag sa ju att jag träffat en snygg kille som jag inte visste vad han hette" sa jag.

"Öhh, ja typ" sa Malin.

"Alltså, vi har typ blivit tillsammans. Han är här någon stans och du får lova att inte skrika, okej?" sa jag.

"Varför skulle vi skrika?" sa Saga.

"Öhh, det märker du nog snart" sa jag. "Han kommer där borta"

Niall närmade sig oss.

"Detta är Niall" sa jag när han hade kommit fram till oss.

"Det är ju... NIALL HORAN!!!" skrek Saga och Malin.

"Ni skulle ju inte skrika sa jag!" sa jag irriterat.

"Men OMG!!!! Är ni tillsammans?" sa Malin och hoppade upp och ner.

"Förlåt om jag avbryter, men jag fattar inte vad ni pratar om" sa Niall.

"Det är för att du inte kan svenska. Det här är Saga och Malin, några kompisar från Sverige" sa jag.

"Okej, kul att träffas!" sa Niall och log.

"Saga, Niall Horan tycker det är kul att träffa oss! Jag tror att jag svimmar!" sa Malin.

"Öhh, vill ni följa med och träffa dom andra killarna?" frågade Niall.

"Ja!" sa Saga glatt.

Tillslut gick även Malin med på det. Så vi började gå mot killarnas hus. Niall tog min hand. Malin och Saga kunde fortfarande inte fatta att det var sant att dom skulle få träffa hela One Direction.

När jag öppnade dörren till huset kom Harry springande.

"Öhh, Hej" sa han och fortsatte in i köket.

Vi gick in och tog av oss skorna och jackorna.

"LOU!!!!" Ropade Niall. "KOOM HIT!!!"

Louis kom dundrande ner för trappan.

"Vad är det Niall?" sa han.

"Vi har med oss två stycken som nog vill träffa dig" sa jag och pekade på Malin och Saga. "Det är mina kompisar från Sverige och dom är typ ert största fan eller nått"

"Öhh, Hej! Vad heter ni?" sa Louis.

"Jag heter Saga och det där är Malin" sa Saga som höll sin hand för att Malin inte skulle skrika.

"Jaha, Varför håller du handen för Malins mun?" frågade han.

"För att annars skulle hon skrika så vi alla fick tinitus" sa Saga.

Harry kom och ställde sig bredvid Louis. Louis ruffsade om hans hår.

"Lou, du förstör min frilla!" fräste Harry.

"Men jag brukar alltid få göra så!" sa Louis sårat. "Fast du tycker säkert någon av Malin och Saga är snygga och så vill du inte att jag ska skämma ut dig, erkänn!"

"Käften Louis!" sa Harry och höll handen framför hans mun.

Jag började skratta. Niall med.

"Vad skrattar ni åt?" sa Harry sen.

"Ja, du. Där har du nått annat än hur snygga Malin och Saga är att tänka på" sa Niall och flinade.

"Men lägg ner Niall!" sa Harry surt.

"Okej, jag och Alice går upp så får du och Lou vara ensamma med era nya kärlekar!" sa Niall och drog med mig upp för trappan.

"Ska vi verkligen låta dom vara, eller har du någon plan?" viskade jag när vi kommit upp för trappan.

"Det är klart att vi ska spionera på dom!" viskade Niall tillbaks.

Vi satte oss bakom en fåtölj och kikade ner för trappan. Malin och Saga pratade faktiskt med Harry och Louis. Men sen gick dom in i vardagsrummet.

"ska vi bus lite med dom?" sa Niall och flinade.

"Och jag vet hur!" sa jag och flinade. "Spela bara med!"

Jag räknade tyst i mitt huvud till tre och sen sprang jag ner för trappan och stormade in i vardagsrummet.

"Hjälp mig Louis!" skrek jag och började låtsas gråta.

"Med vad?" sa Louis oroligt.

"Jag... Jag... Jag är med barn" sa jag och snörvlade.

Louis stirrade på mig och sen på Niall som stod i dörröppningen. Niall drog generat handen genom håret.

"Du är bara sjutton" sa Louis tyst.

Alla andra i rummet stirrade på oss.

"Jag vet inte vad jag ska göra" sa jag och snyftade.

"Öhh, inte jag heller. Ta det lugnt antar jag. Och kanske berätta för dina föräldrar" sa Louis. "Men Niall. Ärligt, det funkar inte att du blir pappa nu. Hur tänkte ni egentligen?"

"Vi tänkte lura er!" sa jag och flinade. "Det är klart att jag inte är med barn!"

"Men va fan. Så inget av det ni har sagt är sant?" sa Harry.

"Nepp" sa jag och fnissade lite. "Men vi har spionerat lite på er"

Både Louis och Harry blängde på Niall.

"Men vadå? Vi vill ju också veta" sa Niall till försvar.

"Jaja" sa Harry.

"Föresten hur mycket är klockan?" sa Malin plötsligt.

"Fem i halv fyra" sa Harry.

"Jävlar! Jag skulle vara hemma senast tre!" sa jag och gick mot hallen. "Niall, jag tror att flyget går vid tio ungefär, så vi hämtar dig vid åtta"

"Visst. Hejdå!" sa Niall och pussade mig på munnen.

"Hejdå!" sa jag och gick ut genom ytterdörren.....

Orkar inte mer nu... Och jag dog faktiskt inte av engelska läxa    Men skriver nog mer imorron.... Ha det bäst!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
   

Tidigare:

"Vad mysigt ert hus är. Vårt är så vitt och tråkigt" sa Niall.

"Är du bra på TV-spel?" sa jag.

"Fifa?" sa Niall.

Jag nickade.

När jag hade vunnit tre gånger gav Niall upp.

"Hämnd!" skrek Han och började kittla mig.

"SNÄLLA!!!! SLUTAAAA!!! skrattade jag. "DU FÅÅÅR VAAD DUU VILLLL!!!!!!!!!!

"Som vadå? Jag har allt jag vill ha!" sa Niall och flinade.

"Men någonting finns det väl du inte har och vill ha?" sa jag mellan skratten.

"En puss!" sa någon.

Jag vred på huvudet och såg att Lissy stå i dörröppningen.

"Vad gör du här?!" sa jag irriterat.

"Jag skulle kolla om det fanns något äpple, men det fanns bara bananer och sen hörde jag dig skrika" sa Lissy oskyldigt.

"Vad är det för fel på bananer?" sa Naill.

"Hon kan tydligen inte äta det för att det är radioaktiv strålning i dom" sa jag.

"Men du ska pussa Niall" sa Lissy och flinade elakt.

"Oschysst!" skrek jag och blängde på henne.

"Det tycker inte jag. Det skulle vara en perfekt hämnd!" sa Niall.

"Två mot en! Kör nu!" sa Lissy.

"Men inte när du tittar på!" sa jag.

"Jo. Kom igen Alice!" tjatade Lissy.

"Okej då" sa jag och suckade.

Sen lutade jag snabbt och gav Niall en snabb puss på munnen.

"DU ÄR KÄR!!!!" Skrek Lissy sen.

"Håll käft, din lilla pissråtta!" skrek jag och började jaga henne.

Lissy sprang ut i trädgården med mig hack i häl. Vi sprang runt huset några gånger, men sen sprang Lissy ut på trottoaren.

"Jag går till Ellie så du får vara själv med din älskling!" sa Lissy och räckte ut tungan.

"Du ska få stryk när du kommer hem!" sa jag och räckte ut tungan tillbaks.

När Lissy hade gått slängde jag mig på gräsmattan.

Undra om jag tyckter om Niall? Kanske. Egentligen vore det rätt kul att vara tillsammans med en av världens mest kända killar. Bara för att göra alla tjejer avundsjuka. Alltså är det rätt lockande att säga att jag tycker om Niall. Men det skulle nog inte bli så bra om jag inte tyckte om honom.

Plötsligt känner jag iskallt vatten rinna över mitt ansikte och över mina kläder. Regnade det? Jag lyfte blicken och såg Niall flinade Ansikte.

"Var det där nödvändigt?" fräste jag.

"Japp" sa Niall och skrattade. "Du ser ut som en dränkt katt!"

"Käften!" sa jag och ställde mig upp.

Jag gav Niall en kram och vips var han också genomblöt.

"Haha! Där fick du!" sa jag och skrattade.

"Men vem orkar bry sig?" sa Niall och slängde sig på gräset.

"Du har nog rätt. Orka bry sig liksom" sa jag och la mig bredvid honom. "Man ska njuta av livet så länge det varar"

"Ja,man ska passa på att ha kul, för en dag, en dag tar allt slut" sa Niall och tittade upp på himlen.

"Niall, är du kär i mig?" sa jag.

Jag blev nästan chockade att jag själv sa det. Jag brukar ju alltid vara feg när det gäller sånt här. Kanske hade ändå Niall nått speciellt som gjorde att jag trivdes med honom?

"Alltså, jag tror det. Är du kär i någon då?" sa Han och tittade in i mina ögon.

"Nej, men jag är jävligt nära att bli det" sa jag.

"Men säg det till den personen då" sa Niall.

"Jag tror att jag precis gjorde det" sa jag och log.

"Men du har ju bara varit med mig dom senaste minuterna" sa Han förvånat.

"Precis" sa jag.

"Men vänta nu lite. Du menar att du tycker om.... Mig?" sa Niall väldigt förvånat.

"Hur dum är du egentligen? Det är klart att det är dig jag nästan är kär i!" sa jag.

"Det där var taskigt!" sa han.

"Kanske, men inte det här" sa jag och pussade honom på munnen.

"Nej, det där var gulligt" sa Niall och log sitt finaste leende.

"Har DU ny kille???" sa en röst plötsligt.

Jag lyfte blicken och såg den jag minst i hela världen ville se.

"MEN va fan gör du här?!" sa jag irriterat.

"Jag trodde att du tyckte om mig?" sa Filip sårat.

"In your dreams Filip. Stick nu!" sa jag argt.

"Så du tycker han är snyggare än jag?!" sa Filip.

"Filip, dra åt helvete! Eller Någon annanstans. För mig spelar det ingen roll, bara du försvinner ur min syn och mitt liv!" sa jag och höll på att bli förbannad.

"MEN okej då!" sa han och vände sig om och lämnade trädgården.

"Varför är du så hård mot honom?" sa Niall när Filip hade gått sin väg. "Han är ju bara förkrossad för att du dumpade honom"

"Jag vet. Men det finns faktiskt en anledning. Och den tänker jag berätta för dig, men du får absolut INTE säga det här till någon!" sa jag tyst.

"Jag lovar på liv och död" svarade han.

"Bra!" sa jag. "Jo, alltså, vårt förhållande har åkt lite bergochdal bana. Men i slutet fick jag självmords tankar på grund av honom. Jag var tillochmed nära på att hoppa framför ett tåg, men ångrade mig i sista stund. Dagen efter fattade jag vad som hade hänt och dumpade honom"

"Men vad gjorde han?" frågade Niall.

"Han mobbade en av mina bästa kompisar och jag fick dåligt samvete när han stoppade ner hennes huvud i toaletten och så" sa jag tyst. "Tjejen som han mobbade hatade mig och jag klarade inte det. Samtidigt kunde min hjärna inte riktigt fatta att det varmin Filip som gjorde det. Men som småning om insåg jag det och även att han i var den jag trott"

"Då fattar jag att du aldrig mer vill se honom" sa Niall. "Ska vi gå hem till mig och se på film?"

Jag nickade och vi reste oss upp och började gå hem till Niall.

---------Typ tre veckor senare----------

Jag och Niall hade blivit tillsammans nu och vi försökte träffas så ofta så möjligt. Men det var ju lite krånglit eftersom han hade sina konserter och killarna medans skolan hade börjat och jag satt uppe halva nätterna och pluggade. Men någon gång i veckan kunde vi oftas ses. Annars brukade vi prata på skype eller i telefon varenda dag.

Jag satt på mitt rum och pluggade. Engelska, har aldrig varit mitt stakaste ämne, men jag klarade ju det. Alltså gramatiken och så. Utalet var inga problem. Klockan var 23.04 Jag höll på att ge upp när min mobil ringde. Okänt nummer? Vem kan det vara? Och såhär dags?

"Öhh, Hej, det är Alice" sa jag tveksamt.

"Hej Alice! Det är Marika. Förlåt, jag vet att klockan är mycket, men jag måste berätta en sak" sa Marika.

"Det är ingen fara. Sitter uppe och pluggar" sa jag." Men vad?"

"Öhh, jo, du vet, vi pratade ju om xfactor och så, Och du ska tydligen vara på utagningen i Sverige i övermorgon" sa Marika.

Jag fick nog världens största chock.

"Vad sa du? Xfactor? Sverige?" sa jag.

"Ja, kan jag få prata med din mamma?" sa Marika sen.

Jag tog mobilen och sprang ner till köket. Jag tryckte den i mammas hand och gick tillbaks och satte mig i trappan.

Tänk om jag inte får åka för mamma? Jag måste få! Annars åker jag ändå.

Efter typ fem minuter kom mamma och satte sig bredvid mig.

"Får jag?" frågade jag tyst.

"Ja, men jag och Lissy följer med. Vi kan ju ändå passa på att hälsa på alla" sa mamma.

"Du är bäst!" sa jag glatt och kramade henne.

Sen tog jag min mobil som hon hade i sin hand och gick upp för trappan. När jag kom in på mitt rum letade jag snabbt på Melissas nummer. Det gick minst tio signaler.

"ALICE DET ÄR MITT I NATTEN!!!" fräste hon när hon äntligen svarade.

"Klockan är bara elva" sa jag obekymrat.

"NEj, här är den ett på natten!" sa Melissa. "Vad är det?"

"Jag kommer till Sverige i över morgon!" sa jag glatt.

"VAA!!! JAA!! Vi får äntligen träffas igen!" skrek Melissa glatt.

"Jag ska till xfactor utagningen!" sa jag.

"OMG!!! Detta kan inte bli bättre!" sa Melissa.

"Nej, men vi hörs imorgon va?" sa jag.

"Mm, ses!" sa Melissa och la på.

Jag letade sedan snabbt upp på Nialls nummer.

"Ja älskling?" sa Niall och gäspade.

"Förlåt om jag väckte dig" sa jag. "Det har hänt en sak"

"Vadå?" sa han nyfiket.

"Jag ska åka till Sverige!" sa jag glatt. "I övermorgon!"

"Mm, vad ska du göra där?" sa Niall trött.

"Xfactor!" sa jag och fnissade till.

"Åhh, får jag följa med? Snälla Alice!" sa han helt plötsligt.

"Öhh, ja, varför skulle du inte få det?" sa jag.

"Tack du är bäst!" sa Niall glatt.

"Vi ses imorron? Måste plugga engelska" sa jag och suckade.

"Mm, lycka till!" sa Niall. "Puss!"

"Mm, puss på dig med" sa jag och la på.

Sen slängde jag mig på sängen och somnade där.....

Rättså lång bit tror jag.... Nu måste jag också göra engelskan   Blääää! Hajjdå så länge...

(Om jag inte skriver imorron beror det nog på att jag dog när jag såg hur mycket engelska vi har tills imorron som jag inte ens har tittat på)

Tidigare:

Håret satte jag som vanligt upp i en tofs. Sen sprang jag ner till Hallen och drog på mig skorna. Jag skyndade ut på gatan. Det tog fem minuter till Starbucks där jag skulle träffa Niall....

Jag kollade snabbt på klockan på mobilen. Den var 1 minut över elva. Om 3 minuter skulle jag vara där. Fyra minuter är nog inte så mycket. Jag skyndade mig allt vad jag kunde. Men när jag närmade mig Starbucks blev jag nervös. Vad skulle jag säga? Vad hade Melissa sagt nu igen? Det kommer jag inte ihåg. Jag får helt enkelt komma på nått själv denna gången.

Jag kom in på Starbucks och såg Niall sitta vid ett bord en bit bort.

"Hej!" sa jag och drog ut stolen.

"Hej!" sa Niall och log. "Jag hade nästa börjat tro att du inte skulle komma"

"Jo, jag försov mig lite bara" sa jag och log tillbaks.

Niall var så lätt att prata med. Det var tur, för jag var skit nervös. Och det ville jag helst inte visa.

"Blev det sent igår?" sa han och flinade lite.

"Ja, typ. Jag satt uppe till minst tre och pratade med min bästis på skype. Hon fick typ damp när jag sa att det var dig jag skulle träffa" sa jag och skrattade lite.

"Är hon ett fan?" Sa Niall.

"Nej, hon är ert STÖRSTA fan enligt henne" sa jag.

"Okej, då måste hon skrikt en del, eller nått?" sa han.

"Gissa. Och när jag vaknade och såg att klockan var halv elva och att jag somnat framför dator fick jag nästan panik" sa jag och log åt upplevelsen.

"Du vet att du är gullig när du ler?" sa Niall då.

"Öhh, nej det visste jag faktikt inte. Ingen har sagt det innan. Men tack!" sa jag och jag gissar att jag rodnade.

Jag har aldrig varit bra på att inte visa vad jag känner. Därför vad det här rätt jobbigt, men ändå skönt. Det måste betyda att han gillar mig lite iallafall. Det vore ju pinsamt om jag blev stört kär i honom och sa det, medans han bara ville vara vänner. Men än vet jag inte om jag tycker om honom.

"Föresten beställde jag en latte till dig förut" sa Naill och tittade på en kopp som stod bredvid en annan på bordet.

"Tack, det var j..." mer han jag inte säga innan min telefon ringde.

Jag log lite ursäktande mot Niall och rotade i väskan. Jag slet upp den och tryckte på svara.

"Men vad är det?" sa jag irriterat.

"Öhh, alltså, Jag undrade om vi kanske skulle kunna träffas och prata?" sa en killröst.

Jag hörde att det var Filip, mitt ex.

"Nej, jag vill inte prata om det. Jag vill aldrig se dig igen. Så kan du vara vänlig och radera mig från din kontaktlista? Och gå inte hem till mig för jag är inte där!" sa jag argt.

"Vart är du då?" sa Filip.

"Har inte du med att göra!" fräste jag och la på. Sen stängde jag av mobilen och tryckte ner den i fickan.

"Förlåt Niall. Men jag behövde verkligen säga det där till honom" sa jag.

"Ditt ex?" sa Niall och log svagt.

"Ja, den idioten tror att jag kommer förlåta honom, men då har han fel!" sa jag. "Men vart var vi? Just det. Jag skulle säga Tack, det var jättesnällt!"

"Varsågod!" sa Niall. "Men kan inte du berätta något om dig själv?"

"Jo, om du berättar sen" sa jag.

Niall nickade. Jag försökte få ordning på tankarna. Vad skulle en kille vilja veta om mig?

"Ja, jag är född i Sverige. Och jag är typ 17" började jag. "Jag har en väldigt speciell familj. Jag, min mamma och min lillasyster Lissy flyttade hit för två år sedan. Då flyttade min storebror Eric till New York och Min pappa till Kenya. Så min släkt finns på lite olika ställen i världen. Men hela släkten är egentligen svensk"

"Jag skulle vilja prova att vara svensk. Sverige verkar vara ett bra land" sa Niall.

"Ja, det är det. Jag är glad att vara svensk. Och jag saknar det något otroligt. Nästan allt, utom min familj då, som betyder nått för mig finns där"

"Men du gillar att sjunga va?" sa han.

"Älskar" rättade jag. " Och att spela gitarr"

"Vi har samma intressen isåfall" sa Niall och log stort.

"Mm, Och jag går sista året på gymnasiet. Men du får berätta om dig nu" sa jag.

"Ja, alltså, jag är född i Mullingarna. Det ligger i Irland. Och jag är 19 år och har en storebror som heter Gerg och min mamma och pappa då. Och jag gillar som du att sjunga och att spela gitarr" sa Niall.

19 år. Han är två år äldre än mig.

"Alice? Jag vill säga något till dig" sa Niall och han såg faktiskt rätt nervös ut.

"Vadå?" sa jag förvånat.

"Alltså, jag tror att jag tycker om dig. Mer än en vän" sa Niall och tittade ner i sitt knä.

Jag blev så chockade att jag inte visste vad jag skulle säga. Var han också nervös?

"Öhh, Jag tror att jag gillar dig med. Men jag är inte säker" sa jag långsamt.

Niall tittade upp och mötte min blick.

"Ska vi göra något annat och reda ut det här efteråt?" förslog han.

"Ja, det kanske gör det hela lite lättare" sa jag och log. "Vi kan gå hem till mig. Jag tror att Lissy inte är hemma och mamma har åkt till Kenya"

"Visst!" sa Niall och vi reste oss upp.

När vi gick där på gatan tog Niall plötsligt min hand. Jag sneglade på honom. Han var rätt snygg. Men för mig räckte inte det på lång väg. Jag har nästan börjat tro att han har det som krävs för att jag ska tycka om honom.

"Här bor jag!" sa jag när vi svängde in genom grinden. Framför oss tonade det vita huset upp sig.

"Fint!" sa Niall.

Jag började rota i väskan efter nyckeln. Jag skulle precis trycka den i låset när jag märkte att dörren redan var upplåst. Jag gick in och kollade bland skorna och såg att Lissys stod där.

"Lissy! Jag är Hemma!" ropade jag upp för trappan.

"Vad mysigt ert hus är. Vårt är så vitt och tråkigt" sa Niall.

"Är du bra på TV-spel?" sa jag.

"Fifa?" sa Niall.

Jag nickade.

Skola imorgon... Hinner inte mer. Tog 45 minuter att skriva det här.... Nu är klockan 21.36 Ha det gött!!!!